Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.  Related Paintings of marcus larson :. | vattenfall | Waterfall in Smaland | Waterfall in Smaland | Nattlig marin med brinnande fartyg | Waterfall in Smaland |
Related Artists:
Carlo Labruzzi
painted Aleksandra and Izabela Potocki taking a stroll near to lake Albano in 1779-1780
Duccio di Buoninsegna
1255-1318 Italian Duccio di Buoninsegna Locations Italian painter. He was one of the most important painters of the 14th century and like his slightly younger contemporary, Giotto, was a major influence on the course of Italian painting. An innovator, he introduced into Sienese painting new altarpiece designs, a dramatic use of landscape, expressive emotional relationships, extremely complex spatial structures and a subtle interplay of colour. His most important and revolutionary work, the Maeste for Siena Cathedral, was never matched during the 14th century, if at all, and his influence lasted well into the 15th century.
Mattew Ridley Corbet,ARA
1850-1902 was a Victorian neoclassical painter who attended classes at the Slade School of Art under Alexander Davis Cooper and later at the Royal Academy Schools under Frederic Leighton, President of the Academy. Corbet went to Italy in 1880 and met Giovanni Costa, one of Leighton's friends in Rome. For the next three years he stayed and painted with Costa, eventually becoming one of the leading figures of the Macchiaioli school. He concentrated on Italian landscapes and exhibited at the Grosvenor Gallery, the New Gallery, the Royal Academy and the Paris Salon.